Dela med dig

Hår, kropp, symbolik

Man kan naturligtvis ta upp hår ur tusentals aspekter. Intressant är att håret i så hög grad fungerar (och har fungerat) som kommunikationsmedel för social status. Det svenska bondesamhällets bruk att den gifta kvinnan skulle bära klut (en schal) på huvudet signalerar förstås kraftfullt hennes sociala status och blir därmed ett sätt att få insyn i samhällets sociala och könsmässiga organisation.

Många modernare föreställningar om kvinnligt hår och hårfärg anspelar på liknande tema: Blonda kvinnor är åtråvärda, men rödhåriga kvinnor är mer farliga. I dessa fall anspelas på att kvinnor med vissa håregenskaper är mer erotiskt tillgängliga och/eller farliga än andra. Ytterligare paralleller är straffet för kvinnor som samarbetat med ockupationsstyrkorna under andra världskriget att rakas av sitt hår. Dessa kvinnor bestraffades genom skam och att de blev anomalier, avvikelser från det förväntat normala.

Den här utgångspunkten innebär att man betraktar den mänskliga kroppen som en helhet och en enhet.

I vår tids etnologiska forskning betonas kroppen som basen för all vår erfarenhet. Det innebär att allt som tillhör kroppen eller som har tillhört den, blir laddat symboliskt och identifieras som en del av ”min” kropp och mitt eget kosmos. Men det betyder inte att vi behandlar allt som kroppen producerar som ”mitt”. Avföring kategoriseras t ex som smuts och hanteras genom att vi disassocierar oss ifrån den: Vi täcker över, spolar i toaletten, rynkar på näsan. Pruttar vi så låtsas vi inte om det, sas.

Hår, däremot, hanterar vi som regel – inte alltid – annorlunda. Hår kategoriserar vi inte som smutsigt utan tvärtom som en del av kroppen som vi kanske ogärna gör oss av med. Ser vi bakåt historiskt så var man mycket noga med var man lade håret eftersom det kunde användas för att få inflytande över oss och vår kropp.

Hår från döda är däremot – antagligen – mer mångtydigt, och i vår kultur betraktas de som näst intill farliga, eller i alla fall obehagliga. De ännu icke begravda döda är varken här eller där, varken döda eller levande. Då blir det särskilt intressant att fundera på alla berättelser och rykten om att hår och skägg växer på kroppen även efter döden: Det är som att livet fortsätter.

Jonas Engman