Dela med dig

Hår – symbol, berättelse, magi

I all symbolik intar den mänskliga kroppen en central plats. Kroppen är mittpunkt i religiösa ceremonier och ritualer, liksom i vardagliga fester som inte har religiös betydelse. Med hjälp av kroppen symboliserar vi vår syn på världen och universum, samhälle och kultur.

Av kroppens delar framträder håret som ett universellt medel för att kommunicera. Hos många folkslag i världen är håret förknippat med livskraft och bärarens eget liv. Hos de nordamerikanska indianerna illustreras detta med den i den västerländska litteraturen så berömda skalperingen, dvs när man skar huvudsvålen av en besegrad fiende – död eller levande. Håret symboliserade då en kraft som man hade erövrat.

Håret i mytologier

Kopplingen mellan kropp, hår och helighet betyder att håret får en stark kosmologisk innebörd. I somliga mytologiska berättelser, symboliserar håret gudomlig styrka, en styrka som är onåbar för människorna. Simson är ett känt exempel på mytologiska berättelser där hår tematiseras.

I den förkristna nordiska religionen ansågs Tor ha rött hår och skägg, vilket förmodligen gett upphov till föreställningen att rött hår innebär mannakraft, till och med vredgad och oövervinnerlig kraft.

I folkliga traditioner har rött hår har också ansetts vittna om dålig karaktär och moral. Rödhåriga barn var elaka och svåra att ha att göra med, liksom rödhåriga ”fruntimmer” inte var ”omtyckta”. ”Den är gjord i ilskan” var ett talesätt som belyser detta.

Hår och trolldom

Magiska föreställningar kring hår finns också i nordiska folkliga traditioner, t ex beträffande kärleksmagi och botande av sjukdomar. Under 1600-talets häxprocesser förekom det ofta att de häxmisstänktas hår rakades av. I den medeltida skriften Häxhammaren (Malleus maleficarum) framgår att håret på hela kroppen skall rakas av för att häxan inte skulle kunna dölja magiska amuletter och föremål. Man tänkte sig också att häxan behövde sitt huvudhår som magiskt redskap. I ett fall klipptes till exempel häxans hår av för att få demonerna att fly ur håret. I vissa fall använde man håret som en del av bestraffningen för trolldom. En plågsam avrättningsmetod innebar att man vred av den dömdes hår.

I det svenska bondesamhället tänkte man sig ibland att trollkunniga använde bjäror eller mjölkharar. Bjärorna var små påsar eller nystan. Med hjälp av bjärorna kunde trollkunniga stjäla mjölken från gårdarna runt omkring. Det vanligaste var att bjäran tillverkades av tyg, läder eller näver. Innehållet bestod inte sällan av hår, naglar och annat. Det fanns illasinnade gummor som kunde göra trollhare genom att trolla på nöthår, blod efter kreatur. Så skickade de haren att stjäla mjölken från kreaturen.

Hår, barn och gravida

Föreställningar om hårets kraft har kopplats till magiskt bruk på mer jordnära sätt än genom häxeri. Ett exempel på detta är håregenskaper som förklaring till lyten (som man ofta kallade skavanker och handikapp i bondesamhället). Om kvinnan under havandeskapet hade stark halsbränna så kunde barnet riskera att bli rödhårigt. Om kvinnan däremot skrapade grytbottnen, kunde barnet bli skalligt. Klen hårväxt ansågs bland annat kunna orsakas av att tallrikarna som den nyförlösta kvinnan åt gröt ur inte var ordentligt rengjorda.

Även hanteringen av det nyförlösta barnet ansågs kunna få effekter på barnets hår. Om barnet var en flicka skulle hon helst läggas i sängens längdriktning, annars växte inte hennes hår ordentligt. Om dopvattnet efter dopet hälldes över en krusbärsbuske, skulle barnet få lockigt hår . Barnets första fjuniga hår kallades ibland hednahår och det var viktigt att tvätta av detta hår så fort det gick, så att inte barnet miste allt hår senare i livet. Om man ville att flickebarnet skulle få kraftig hårväxt så kunde man vira hennes hår med hår från en person med kraftig hårväxt. Barnets hårfärg påverkades beroende på vilken tid på dygnet barnet var avlat: Ett barn med ljust hår var avlat i soluppgången, medan ett barn med mörkt hår hade avlats under natten.

Hår, ondska och kärlek

I bondesamhället var det viktigt att ta hand om avklippta naglar och hår, som ett skydd mot onda krafter och olycka. Om fåglarna annars använde hårtussar till att bygga bo så kunde det orsaka huvudvärk eller skorv. Om en sjuk fågel fick tag i håret kunde man själv drabbas av samma sjukdom.

Hår finns också som medel i sjukdomsbot, inte minst beträffande djur. Om hästen har ”klövhälta” så tar man en bit tagel (hästens svans) och filar mellan klövarna. Om man hade hudsvullnader kunde man ta tagel och vira runt, så skulle svullnaden ramla av.

Hår och kärlek

Hår spelar också en roll i kärleksmagin. Om en kvinna till exempel ville väcka kärlek hos en man, skulle hon ta en lock av sitt hår, föra det med sig till nattvarden, kyssa det och säga: Där som Jesus älskar församlingen skall du älska mig. Eller så kan man nöja sig med att lägga hårstrån i maten till den man är kär i.

Jonas Engman