Hårhistorik

Dela med dig

Hårhistorik

Korta klipp ur hårmodets historia

Hårmodet har varierat över tid och återspeglar religiösa, politiska, tekniska och ekonomiska förhållanden. Med frisyren kan vi uttrycka vår identitet.

Flätade frisyrer fanns redan på stenåldern. Vissa forskare menar att lerfiguren Venus från Willendorf har en flätad frisyr. På bronsåldershällristningar kan man finna hästsvansförsedda människofigurer, och bronsåldersfynd finns av såväl kammar som hårnålar. Under antiken användes hårvårdsprodukter.

Med Kristendomens införande kom seden att endast unga, ogifta kvinnor fick visa sitt långa hår. Den ärbara kristna gifta kvinnan skulle täcka håret med en huvudduk precis som en del muslimska kvinnor gör idag.

Långt hår var modernt för både kvinnor och män på 1600- och 1700-talet – och praktfulla peruker blev ett sätt att visa status, för de som hade råd. Under franska revolutionen uppstod en kort ”demokratisk” mansfrisyr.

På 1920-talet blev pagefrisyren en symbol för kvinnlig frigörelse när unga kvinnor klippte av sig sitt långa hår.

Med hippierörelsen på 1960-talet växte hår och skägg fritt, som en synlig protest mot det etablerade samhället. Ett liknande antimodefenomen stod den senare punkfrisyren för med sina grällt färgade och taggiga frisyrer.

Idag är variationen inom frisyrmodet stor – rakade huvuden, hårförlängning, rastaflätor, tuperat, oproportionerliga former, grällt färgade fält, page, taggiga klippningar, unisexfrisyrer m.m.m.m.

Av Lena Kättström Höök


Läs mer

Se bilder på tema hår

Läs mer om hår på Wikipedia