Skäggväxt i historien

Dela med dig

Skäggväxt i historien

Skäggväxt har spelat en viktig roll i männens historia – som tecken på manbarhet och visdom, men har även associerats med konstnärskap och vildhet. En del religioner, till exempel islam och judendom,  påbjuder sina manliga anhängare att bära skägg.

Kejsar Hadrianus. PD. Källa: Wikipedia.

Forntida skägg

Assyriska kungar bar lösskägg med korkskruvslockar. Det antika Egypten var renrakat medan långa, flätade lösskägg var förbehållna de högst uppsatta. Romarna rakade sig. Det gällde även grekerna även om undantag fanns, i huvudsak filosofer och lärda som bar skägg. När kejsar Hadrianus anlade ett grekiskt filosofskägg blev det modernt att bära skägg i Rom.

Från nordisk bronsålder finns talrika fynd av rakknivar och pincetter. Även avbildningar och andra fynd pekar på att männen varit slätrakade. En trend som höll i sig ända till yngre järnålder (ca 500 e. Kr.) då den ersattes med långa kraftiga mustascher och långt spetsigt hakskägg, ibland delat i två tofsar och emellanåt flätat eller tvinnat.  Detta gäller även vikingatiden.

Från medeltiden till 1800-talet

Från medeltiden och fram till ca 1700-talets mitt var skägg på modet, men även rakade hakor förekom. Under 1500-talet skulle skägget vara långt och håret kort. När längre hår blev modernt med på 1600-talet minskade skägget till ett kort pipskägg för att sedan helt försvinna.

1700-talets mode var skägglöst. Vid 1800-talets början blev polisonger en fluga. Senare på 1800-talet blev skäggmodet mer allmänt, en trend som höll i sig till första världskrigets slut. Vax, locktänger och mustaschformare togs till hjälp vid friseringen av skägg och mustascher. Mustaschkoppen underlättade intagandet av flytande föda.

Indiana Jones. Foto: John Griffiths. CC-BY-SA.

Indiana Jones. Foto: John Griffiths. CC-BY-SA.

1900-talet

1920-talets androgyna mode blev skägglöst, ett mode som bestod under 1930-, 40-, och 50-talen, med undantag för den tunna mustaschen som kallades tangorabatt och konstnärsskägget à la författaren Hemingway.

Unga intellektuella bar gärna skägg på 1960-talet och på 1970-talet var vildmansskägg, polisonger och mustascher allmänt utbrett. På 1980-talet kom den konstanta tredagars-stubben, inspirerad av filmhjälten Indiana Jones från ”Jakten på den försvunna skatten” från 1981. I England kallades skägget ”designer stubble” och signalerade att bäraren var för upptagen eller för upprorisk och bekymmersfri för att bry sig om rakning. Trenden ledde till att nya ställbara skäggtrimmers kom i ropet.

Idag råder skäggrenässans bland unga män. Kanske beroende på ett behov av att uttrycka något specifikt manligt men också som en del av en allmän retrotrend. Berätta gärna om ditt eget skägg här, eller svara på vårt hårupprop med tolv frågor.

Av Lena Kättström Höök

Läs mer om rakning förr och nu.